Mönster: Mössan och klänningen är uppritade på fri hand. Byxorna har jag utgått från ett prematurmönster (storlek 44 men utan sömsmån).
Material: Såklart ville jag att Elsie skulle känna igen sig, så tygerna är samma som jag sytt till henne i.
Resultat: Jag är nöjd. Nackdelen med plaggen är att de är lite svåra att ta på och av för en liten. Kardborrband hade nog varit praktiskt (men fult). Det blir spännande att se vad Elsie tycker. Dockan får mig att tänka på hur små prematurbarn är. Jag ska försöka sy lite prematurkläder under nästa år att skänka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar